Alex Schulman

Jag visste att hon satt där om fredagarna, bara några stenkast bort, jag kunde se henne framför mig, med den barnlikt ritade skylten framför sig, flätorna som stack fram under mössan, hennes allvarliga blick över vattnet.

En fredagseftermiddag fick jag och min bror en plötslig ingivelse att åka och hälsa på henne. Vi funderade på om vi skulle ta med oss något till henne.

Lite mat, föreslog min bror, hon är nog hungrig. Men hon är ju ingen uteliggare, invände jag. Blommor, föreslog jag, för att visa vår uppskattning. Hon vill inte ha våra blommor, sa min bror, hon vill ha vårt engagemang.

Så vi gick tomhänta, tog två Voi:ar och åkte över Nybroplan och via Blasieholmen och när vi nått Strömkajen ångrade vi oss och vände tillbaka. Vi kände att idén med att besöka henne var som ett bus eller ett spektakel, som om hon vore en attraktion av något slag, det kändes inte bra, så vi struntade i det.

Men jag slogs av det för några timmar sedan, när jag såg klippen från hennes tal inför tusentals människor i Iowa, att jag ångrar att jag inte tog chansen att träffa henne den där gången, för tänk att en liten stund få vara nära en person som förändrar världen.

Det hon gör just nu går inte att överskatta. Hon är inte bara den just nu levande största svensken – större än Zlatan, Björn Borg och Robyn, förstås. Hon håller på att bli den största svensken, genom alla tider. För vilken annan svensk har gjort det hon just nu gör? Vem har på egen hand skapat den här typen av rörelse?

Vi såg alla bilderna på henne i New York, inne i FN-huset, hur hennes blick mörknade när Trump passerade, och vi läste Trumps hånfulla tweets senare samma dag. Och vi noterade att Putin bara ett par dagar senare attackerade Greta, genom att kalla henne för ”en snäll men dåligt informerad tonåring”.

Det som sker är historiskt – ledarna för världens två supermakter uppfattar Greta som ett hot, och förhåller sig till henne genom att försöka förminska henne. Och då har hennes rörelse bara börjat. Mobiliseringen kring henne växer, hon vandrar nu genom USA och det mullrar om henne, huvudena bakom henne blir fler och de ropar högre och argare.

Och så är det väl med alla som förändrar världen, att de måste bli kontroversiella. Åtminstone i det här tidevarvet, med en polarisering som brett ut sig så pass att människor inte längre kan vara överens om de mest basala saker. Vad som är sant och vad som är falskt, till exempel. För detta är Gretas budskap, varken mer eller mindre egentligen: Hon vädjar till alla att lyssna på vetenskapen. Hon kräver av världens ledare att de ska ta forskningen kring klimatkrisen på allvar.

Det borde inte vara kontroversiellt. Det borde vara självklart.

Att det som är sant är sant och det som är falskt är falskt.

Men vi lever i desinformationens tid. Det var lögner som tog Storbritannien ut ur EU. Det var lögner som tog Trump till Vita huset. Lögnen har vunnit på bred front under de senaste åren. Det är därför Gretas revolution är dubbelt viktig, för den angriper också lögnen.

Nu ska hon resa vidare, från Nordamerika till Centralamerika och till Sydamerika. Fler och fler reser sig och följer henne. Det syns när hon talar, fler huvuden i publiken, högre röster, större jubel. Hon började för ett år sedan, med ett plakat i Stockholm. Det vi ser nu är starten på en global massrörelse.

Jag tänker på andra framstående svenskar. Vilka finns det? Wallenberg. Heliga Birgitta. Hammarskjöld. Ingen är större än Greta. Ingen av dem gjorde det Greta nu gör – blir en avgörande röst i den mest akuta frågan jorden någonsin stått inför.

Dagen efter stod hon inför stora företagsledare, potentater och världskändisar på world economic forum i Davos. Och hon tittade dem lugnt i ögonen och sa: ”Vissa säger att klimatkrisen är något som vi alla bär skulden för, men det är inte sant. Om alla är skyldiga så finns det ingen som bär ansvaret. Och några är ansvariga. Vissa människor, företag och framför allt beslutsfattare har vetat exakt vilka värderingar de har offrat för att fortsätta tjäna osannolikt mycket pengar.

Och så gjorde Greta en paus, tittade ut över församlingen och sa: ”Och jag tror många av er som sitter i det här rummet tillhör den gruppen.”

Det blev outhärdligt tyst ett par sekunder innan artisten Bono tog upp en applåd. Jag såg detta tal på Youtube, gör det ni också om ni missat det, för man får rysningar och dessutom är talet viktigt, för det markerar något: det står nu klart att Greta Thunberg håller på att bli en av samtidens mest inspirerande och tongivande människor.

Jag minns när jag första gången hörde talas om henne, jag såg en bild på en liten flicka med armarna i kors utanför riksdagen, med en hemmagjord plansch om skolstrejk, och jag tyckte väl som alla andra att det var sött och bra, och tänkte att hon skulle försvinna tillbaka till skolan snart.

Men hon satt kvar. Och startade därmed en rörelse som nu sprider sig världen över. Talet i Davos gjorde att hon tog ytterligare ett steg mot ren ikonstatus. Hon är nu enorm. Tyska tidningen Bild döpte henne till ”Eko-Pippi”, den svenska flickan som åker tåg runt världen med ett viktigt budskap.

Hennes klarsyn i denna värld av blinda är på ett sätt otroligt sorglig att ta del av. Den får en att skämmas. Jag följer henne noga, jag lyssnar på allt hon säger och jag tror henne. ”Jag är här för att säga att vårt hus brinner”, inledde hon ett annat tal i Davos.

Jag vet att hon har rätt. Om vi inte ändrar vårt beteende så kommer vi att förstöra klimatet för all framtid. Samtidigt tog jag flyget till Göteborg för att par veckor sedan, orkade inte riskera försenat tåg. Och på sportlovet funderar vi på att åka till Mallorca, hela familjen.

Hur kommer det sig egentligen? Vad är det jag inte förstår?

För några veckor sedan startades ”Aningslösa Influencers”, det mest intressanta kontot på Instagram just nu. Så fort en känd person med många följare åker på flygsemester rapporterar kontot om utsläppen. Alexandra Pascalidou reste till Costa Rica och stod därmed för 3,7 ton koldioxidutsläpp. Annie Lööfs berömda Spaniensemester mitt under regeringsbildningskrisen brände 4,7 ton. Det intressanta här är den obekymrade dubbelmoralen. En YouTube-stjärna sitter i business på ett flygplan och tar bild på sig själva när hon bär en t-shirt med texten: ”There is no planet b”. Isabella Löwengrip skryter om att hon nu ska börja ”månadspendla” till New York.

Kändisarna vill i regel inte reflektera. Jessica Almenäs får en vänlig fråga om sin Thailandsresa och enligt ”Aningslösa Influencers” blockar hon kontot på en gång. Micael Bindefeld gör samma sak. Kändisarna flyger vidare.

Men Greta Thunberg tar tåget, reser på sitt korståg, klimatets Pippi Långstrump, den enda som ser klart mitt i vår egen blindhet.