Etiska frågor
De olika normativa etiklärorna går att dela upp i tre huvudgrupper: teleologiska, deontologiska och dygdetiska. Den förstnämnda gruppen hävdar att det är handlingens konsekvenser som avgör en handlings riktighet. Den andra talar istället om absoluta principer som det alltid är fel att bryta mot oavsett konsekvenserna (exempelvis ”det är alltid fel att döda”). Den sistnämnda lägger istället vikten vid hur agenten (individen som handlar) bör vara. Exempel på olika teleologiska modeller är utilitarism och egoism[särskiljning behövs]. De deontologiska modeller går att dela upp i två undergrupper, regel- och handlingsdeontologiska. Exempel på deontologiska modeller är olika teorier om mänskliga rättigheter.
Den vanliga uppfattningen är att moral (av latin) är människors uppfattningar om vad som är rätt och gott. Det är föreställningar som i högsta grad varierar mellan skilda kulturer och sociala kontexter. Etiken är det teoretiska och kritiska studiet av dessa skilda moraluppfattningar liksom av det moraliska språket. Det innebär att etiken är vetenskapen om moralen.
Källa: Wikipedia
1 – Lögn!
2 – Feghet!
Beskyllningen för feghet är berättigad, särskilt när plikt föreligger att trotsa faran (till exempel för brandsoldater och läkare). Annars är det svårt att säga, om försiktigheten gått för långt, då en annan har svårt att bedöma de krafter och de medel, som står till personens förfogande för farans bekämpande. Feghetens grund ligger i den medfödda flyktinstinkten, som är en form av självbevarelseinstinkten. Det, som kan tillbakatränga denna instinkt, är förståndet, som klokt kan mäta faran och dess följder samt uttänka medlen för dess bekämpande, samt pliktmedvetandet och självaktningen, som kan förmå viljan att samla sina inre krafter för att stå faran emot.
Man kan skilja mellan fysisk feghet inför döden eller kroppsliga smärtor (till exempel feghet inför en operation) och moralisk feghet inför personliga obehag. Den senare formen är både vanligare och skadligare, till exempel hos politikern, som ej vågar följa sin övertygelse, då han därigenom skulle kunna stöta sig med sitt parti, eller hos vardagsmänniskan, som ej vågar handla självständigt och stå för sina åsikter i följd av fruktan för ”vad folk skulle säga”.
Källa: Wikipedia
Att sluta kan vara en handling av mod och inte feghet
Att sluta erbjuda motstånd kan vara en bra lösning och ibland den enda vägen ut som vi har. Och nej, det innebär inte att vi viker oss för någon. Det innebär inte heller att vi inte har någon styrka kvar som det står i ordboken. Men att ge efter när vi möter motgångar för ofta med sig kritik från andra personer. Att sluta är ofta relaterat till något negativt; som en handling som får oss att verka svaga, om inte fega.
Feghet och förtänksamhet är två olika attityder
En fegis är någon som låter sig ledas av rädslan, som inte vill ta några risker. Någon som lyssnar på sitt inre jag och ignorerar det, som accepterar olyckan som ett pris att betala för bekvämlighet.
Att sluta kan ibland vara klokt. Vi tänker på riskerna med att fortsätta där vi är och vi handlar så att vi inte lider mer onödig skada. Faktum är att det är en handling av mod att förändra något när det är fel.
Skillnaden mellan att ge upp och ”nu är det nog”
”Det följer ordningens lag att när du vill undvika något obehagligt, åtar du dig något annat. Men visheten innebär att man känner till det obekvämas natur och accepterar det minst dåliga som något bra.”
-Machiavelli-
Om vi har försökt och kämpat, men vet att det inte hjälper, varför fortsätter vi då att göra det? I dessa fall är det bra att avsluta det genom att tänka på vårt inre ”jag”.
Om det inte finns någon anledning att fortsätta, spill inte din styrka
Den bäst använda energin är den som vi investerar i konsten att ta hand om oss själva och även ta hand om de personer vi bryr oss om. Energin har sina gränser. Utav denna anledning är att spilla din styrka och energi på ett meningslöst sätt att beröva dig själv och dem som du älskar på denna energi.
”Ge aldrig upp. Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig. Inte när det gäller något, stort eller litet. Ge aldrig upp, förutom när det är klokt att göra det.”
-Winston Churchill-
Källa: Utforska sinnet
3 – Ondska!
Ur filosofisk synvinkel kan ondska ses som ett begrepp som sammanfattar det som är etiskt fel och därmed motsatsen till godhet.
Källa: Wikipedia
4 – Plikt!
Etisk plikt
Plikt är ett centralt begrepp i vissa etiska teorier, därav samlingsnamnet pliktetik. Pliktetiska teorier kan i viss mån sägas stå i motsättning till teorier som betonar konsekvenserna av handlingarna snarare än handlingarna i sig. Exempel på sådan konsekventialism är utilitarism.
Det finns olika åsikter om vad som bestämmer en handlings pliktmässighet. Några menar att det beror på övervikten av fördelar framför nackdelar bland dess konsekvenser, medan andra säger att en handling betraktas som plikt, inte på grund av dess konsekvenser, utan för att den är föremål för ett biologiskt eller socialt krav, eller för att den är påbjuden av en gudomlig eller annan övermänsklig makt, såsom sedelagen inom Kants etik.
Filosofen Immanuel Kant är en känd förespråkare för en slags pliktetik. Kant förklarade med det kategoriska imperativet att vissa handlingar aldrig fick utföras, eller låtas bli att utföras. Dessa kallade han för absoluta plikter. Ett exempel på en sådan plikt är plikten att inte ljuga.
Juridisk plikt
Exempel på juridiska plikter är skolplikten. Det innebär att man i princip är tvungen att göra något men det finns ingen lag som säger att du är tvungen och du kan inte dömas om du inte skulle följa en plikt. Även inom trafiken betecknar ”plikt” skyldigheter, till exempel stopplikt och väjningsplikt.
Källa: Wikipedia