OBS! Denna sida är under utveckling!
Joharifönster är en psykologisk modell för att karakterisera olika sätt att kommunicera. Modellen utvecklades på 1950-talet vid University of California av psykologerna Joseph Luft och Harrington ”Harry” Ingham.
Modellen beskriver hur öppenheten i mellanmänsklig kommunikation ökar när vi både är tydliga och lyhörda mot varandra och minskar när vi inte är det. Att ge varandra feedback är en viktig process i allt samarbete. Genom att kunna ta emot feedback, vara lyhörd, får jag reda på hur andra uppfattar mig och mitt agerande. Genom att kunna vara tydlig och exponera mig själv, ger jag andra möjlighet att få kunskap om mig.
Det blinda fältet bildas av vad jag inte vet om mig själv men vad andra vet om mig
Fasaden bildas av vad jag vet om mig själv men vad andra inte vet. Om en person döljer mycket om sig själv för andra blir fasaden stor.
Det okända fältet består av vad jag inte vet om mig själv och vad andra inte vet om mig.
Enligt teorin har personer med ett stort öppet fält bäst förutsättningar för växelverkan med andra. Personen har då ett öppet sätt som underlättar att ta emot och ge ut information. Följden blir att omgivningen har mindre benägenhet att missförstå eller lägga in felaktiga tolkningar av uttalanden och beteenden.
Öppenheten och därmed kommunikationen mellan människor optimeras då både lyhördhet och tydlighet är stora och dessutom att de är lika stora. Då blir det öppna fönstret maximerat.
Självklart är det är inte alltid önskvärt att använda ett stort öppet fält. Vid tillfälliga och ytliga kontakter till exempel är det inte särskilt meningsfullt.
Länkar till andra webbplatser om Johari fönster